Gladiatorer

Gladiatorerna var antikens superstjärnor. Publiken älskade dem för deras bedrifter i arenan. I blodiga, iscensatta strider, antingen mot varandra eller mot vilda djur, underhöll de romarrikets befolkning – inte sällan med dödlig utgång. Slagskämparna kunde dock vinna folkets gunst och till slut, om de var skickliga, sin efterlängtade frihet.

I takt med att populariteten växte fick amfiteatrarna där gladiatorerna framträdde alltmer imponerande dimensioner. Skådespelen blev ett verktyg för kejsarna att blidka massorna, så framgångsrikt att kejsare själva uppträdde i tvekamperna.

Dick Harrison kastar här ljus över de mytomspunna gladiatorspelen. Han berättar om hur slavar, krigsfångar, dömda förbrytare och även frivilliga entusiaster i hundratals år spillde sitt blod i sanden. Han skildrar hur de tränades att uppträda i olika roller, hantera särskilda vapen och iföra sig specialdesignade rustningar för att likna Roms fiender. Och han reder ut om tummen ned faktiskt betydde att den besegrade gladiatorn dödades.